Karin

"I am lost in the black chamber
There's no way to turn back
It takes me down forevermore
And death would be so sweet
I'm possessed by the old creature
Who has planned all
To take my soul
Too late for me
In my hands
It lies I thought
But I failed
Now he's in me

My soul is lost
In his black chamber

I'm gone..."


♦

 Vad är det som får mig att göra så här mot mig själv?

Varför låter jag mig dras med?
Jag vet ju redan hur det slutar...

Men varje gång så trillar jag dit.
Varje gång tänds ett hopp.
Varje gång blir jag blind...

För att sedan inse att jag återigen gjort bort mig...

Vad är det som får mig att göra så här mot mig själv?

Varför låter jag mig dras med?
Jag vet ju redan hur det slutar.

En kort stunds glädje, en lång tids smärta...
För vad är det värt?!

Ingenting!!



 och just precis allting...

♦

Tusen tankar i mitt huvud.
Men bara ett enda tydligt ord...

Detta ord som alltid plågar mig, aldrig släpper taget.
Ordet som alltid vandrar vid min sida...

Hur många gånger ska jag behöva slå mig fri?
Hur många gånger ska jag behöva sudda ut?

En följeslagare utan gränser.
Som lägger sig i allt jag gör.

En följeslagare som aldrig bringar lycka eller svar...

Tusen tankar i mitt huvud.
Men bara ett enda tydligt ord...

VARFÖR.

Den väg jag färdas har funnit ljuset åter...
Små flamtande lågor, vars skuggor dansar på sidan av min stig.

Varje steg värmer själen, varje steg för ljuset närmare.
Varje steg jagar bort mörkret...

Jag strövar på min stig, framåt på livets väg.
Möter vägskäl men tvekar inte...

Med huvudet högt så vandrar jag vidare, värmd och styrkt av ljuset...


Y


"Strax innan morgon skuld´gry och solen bli ny
och natten fly för dess sken.
Bad tjuven öm i sitt sin;
- Min Milda bli min, för din är jag alla´ren.

Och med ett värkande bröst och skälvande röst gav Milda till svar:
-Du är underbar.
-Jag vet du är min men jag aldrig din för nu är jag fri...
-Och det ska jag förbli...

Och sen försvann hon långt ut i natten..."

Min tröst på dagen.

Min tröst i natten.

Det är hon som tänder ljus i ensamhetens mörker.

Det är hon som skänker mig lycka.

Det är hon som går vid min sida.

På mjuka tassar vandrade hon rätt in i mitt hjärta och hon är där för att stanna.

Y

Halestorm - I'm not an angel

"You made a mistake
On the day that you met me and lost your way
You saw all the signs but you let it go
You closed your eyes

I should've told you to leave
'Cause I knew all the time you couldn't handle me
But you're hard to resist
When you're on your knees begging me

I'll tear you down, I'll make you bleed eternally
Can't help myself from hurting you when it's hurting me
I don't have wings, to fly with me won't be easy
'Cause I'm not an angel, I'm not an angel"

Evergrey - I'm Sorry

"But I'm sorry,
this illusion has caused you a lot of pain.
And I have no solution,
I'll try to never be back again..."

Hel - Den Feges Lögn

"Du ser din sorg, du flyr din eld
blundar kallt men ser endå
från hjältars röst hörs ingenting
varför är det alltid så?

Ingenting är som förut,
ingen början inget slut
du söker svar fast du redan vet
den väg du går tar dig aldrig ut
flyr den värld som bara ler
åt den som tar med aldrig ger
tårar döljs i anletsdrag
Lika väl som det som sker"

Disturbed - Darkness

"Darkness cover me
Deny everything
Slowly walk away
To breathe again
On my own..."

Helloween - My Sacrifice

"Chances, I took enough to fight it
All thru my life
Advances, I had them all and lost ´em
They´re out of my sight

Waiting for my time
Oh Lord, please forgive me
Waiting for a hero,
An angel relieve me"

Nightwish - Forever Yours

"Whatever walks in my heart will walk alone

No love left in me
No eyes to see the heaven beside me
My time is yet to come
So I'll be forever yours"

Corroded - Come On In

"So come on in
Just come on in
So come on in
Into the black, the black hole of my soul
So come on in
Just come on in
So come on in
There is no light, in the end of the tunnel..."

Helloween - The Smile of The Sun

"Got to breathe, got to move
Got to get back my life
Here’s no hope, here’s no joy
In this world full of strife
Gone away, gone astray
All I once believed in
It’s my soul, it’s my heart
It beats slower and dies

Everybody is waiting for the one
Everyone will freeze to death alone"

Within Temptation - Stand my ground

"Late at night
Things I thought I put behind me
Haunt my mind

I just know there's no escape
Now once it sets its eyes on you
But I won't run,
Have to stare it in the eye

Stand my ground, I won't give in
No more denying, I've got to face it
Won't close my eyes and hide the truth inside
If I don't make it, someone else will
Stand my ground"

Halestorm - Familiar Taste of Poison

"I breathe you in again just to feel you
Underneath my skin, holding on to
The sweet escape is always laced with a familiar taste of poison"

Y

♥

"Don't turn away
I pray you've heard
The words I've spoken
Dare to believe
Over one last time
Then I'll let the

Darkness cover me
Deny everything
Slowly walk away
To breathe again
On my own

Carry me away
I need your strength
To get me through this
Dare to believe
Over one last time and then I'll let the

Darkness cover me
Deny everything
Slowly walk away
To breathe again
On my own...

Dare to believe
Over one last time and then I'll let the

Darkness cover me
Deny everything
Slowly walk away
To breathe again
On my own, on my own..."


♦


Vissa låtar bör man bara inte lyssna på, hur bra dom än är...

"Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, ty då behöver jag det bäst"

Just för den stunden, mår jag som allra bäst.
Just för den stunden, skär tusen knivar inom mig.
Just för den stunden, kan jag tillåta mig att vara lycklig.
Just för den stunden, kan inget göra ondare.
Just för den stunden, så finns det ingenstans jag hellre är.

Men varje dag, så inser jag mitt misstag...


"I breathe you in again
Just to feel you underneath my skin
Holding onto the sweet escape
Is always laced with a familiar taste of poison"

Varför kommer dessa känslor över mig?

Varför känns luften så tung att andas?

Varför känns det som om jag slits itu?

Varför känns det som om marken försvinner under mina fötter?

Varför dessa tårar?

Varför dessa attacker?

Jag hatar dem!


Men jag har en ljuspunkt...
Jag har min klippa.
Det är ni som gör mig stadig när allt försvinner...
Det är ni som tänder små lyktor i mitt mörker.

Det är ni som tar mig framåt!

Älskade familj, jag har sagt det förr och jag säger det igen,
Vad vore jag utan er?!

Ni är mitt allt!
Y

Och Mamma, tack för samtalet, för att du orkar lyssna.
Jag älskar er! Y

"Drink the wine, my darling, you said
Take your time, consume all of it
But the roses were only to drain my inspiration
The promises were spoiled before they left your lips and...


I breathe you in again just to feel you
Underneath my skin, holding on to
The sweet escape is always laced with a familiar taste of poison


I tell myself that you're no good for me
I wish you well, but desire never leaves
I could fight this til the end
But maybe I don't want to win


I don't wanna be saved, I don't wanna be sober
I want you on my mind, in my dreams behind these eyes
And I won't wake up, no not this time.


A familiar taste of poison..."


Y

Jag sitter med ett tomt blad framför mig, så fylld av känslor och ångest.
Men jag kan inte få ur mig dom, kan inte få ner det på pränt...

Ångesten kväver mig, den gör mina tankar dunkla.
Känslorna tar kål på mig, de gör mig skör.

Är det så här jag ska leva, överladdad och explosiv?

Det går inte en dag utan att denna fråga kommer upp i mitt huvud...

Varför?

Hur svårt kan det va att få vara lycklig och tillfreds?

Livet är ingen dans på rosor, I know, men jag är så förbannat less på att alltid fastna i törnbuskarna.

Så fort jag tagit mig lös från en tagg så fastnar jag i en ny som skär djupare in i mig.

Blödande och sårbar, försöker jag slå mig ut.
Men ändå hålls jag kvar....

Varför?

Jag har inget svar...

Och det ökar min ångest, det överladdar mina känslor.

I detta nu, har jag god lust att skrika, gråta och slänga saker omkring mig, bete mig som en 3-åring.
Bara för att få lätta på trycket, bara för att bli mindre explosiv.

Men jag kan inte, istället bär jag runt på det.
Vilket sliter mig itu...

Jag lider med mina nära, dom som ser hur jag mår.
Dom som märker hur jag mår.

Jag är er oändligt tacksam, för att ni står ut när jag är så här.
För att ni stöttar mig, för att ni finns där.

Ni är underbara och jag förtjänar er inte!

Men det faktum att ni finns värmer mig!
Ni får mig att känna lycka i detta mörker.

Ni är guldvärda!

Y

"So come on in
Just come on in
So come on in
Into the black, the black hole of my soul
So come on in
Just come on in
So come on in
There is no light, in the end of the tunnel..."

Tomhet
Tystnad
Mörker

Denna tomhet, gör mig så frustrerad.
Denna tystnad gör mig galen.
Detta totala mörker, det sliter mig itu.

Återigen vilsen och ensam.
Återigen fylld av ångest.

Ångest över att inte veta vart jag ska ta vägen, att inte veta vart livet tar vägen med mig.

Jag försöker hålla allt samman, försöker stå upprätt...
Men livets tyngd drar ner mig, allt djupare för varje steg.

Trygghet vart är du?
Varför lämnar du mig ensam...

Ljus, finn mig igen!
För i detta mörker vill jag inte vara...

Denna smärta vill jag inte känna
Denna smärta vill jag inte bära
Denna smärta förgör mig...

♦

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå

Ett mörker så stort och så kallt.

Vilsen och frusen.

Jag fick känna glädje,

Men jag fick också lämna den åter...

Den glädjen som lättade mitt hjärta, fick det att sjunka som en sten.
 
Mörkret och tomheten har åter trätt in.

Det tär på mig att ha dessa två följeslagare,
Och varje gång jag tror jag blivit av med dom, så hugger dom hårdare tag i mig.

Idag såg jag ljuset, en svag glimt i fjärran.

Innan mörktret stängde dörren och bjöd in smärtan.

I mörkret vid ett vägskäl står jag.

Kall och frusen.

Ensam och övergiven.

Allt som står mig nära, ser jag försvinna ut ur mitt liv.

Sakta men säkert, likt skuggor.

Jag slits itu, jag känner hur jag går sönder.

Klumpen i mitt bröst kväver mig.

Tårarna som rinner ner för mina kinder bränner likt eld...

Runt omkring tränger sig mörkret, sakta letar den sig in i varenda del av mig.

Världen snurrar under mina fötter, marken gungar som ett stormigt hav.

Försöker hålla balansen, allt för att inte falla ner i det djupa mörkret.

Livets karusell snurrar för fort, snälla få den att sakta ner.

Få den att stanna, jag vill kliva av...


♦

Jag vet att mina meningar är dystra, att det är hårda ord.

Men när känslorna tar över, när tårarna förblindar mig, när jag skakande sitter här och skriver,
då blir orden hårdare än tänkt.

Men svackor har vi alla, och min är mörk och djup.

Jag har rest mig förr, och jag gör det igen.
Starkare än förut.

För det som inte dödar, det härdar....

Se mig.
Hör mig.

Förstå att jag också finns.

Jag står här i mitt mörker och klamrar mig fast i den svaga strimman av ljus.
Håller den så hårt, att den snart kvävs av mina försök att få den att stanna.
Jag vill inte in i mörkret.
Låt mig stanna i ljuset!

Se mig!
Jag finns här!

En ensamhet och tysthet så stor runt omkring mig.
Jag vill skrika, men allt är tyst.
Jag vill springa, men ändå står jag stilla.
 
Sen plötsligt, en strimma hopp, ett ögonblick av glädje och lycka flimrar förbi.
För att sedan försvinna, lika fort som den dök upp.
Och kvar står jag, ensam och förkrossad...

Se mig.

Hör mig.

Förstå mig.

Låt mig få vara kvar i ljuset.


♥

"I walk alone
Every step I take
I walk alone"

Livets ironi skrattar mig åter i ansiktet, att jag kunde vara så fåfäng, så blåögd, så dum...
Det plågar mig, det förgör mig, det sliter mig i stycken...

Allt detta pga hopp, allt detta pga en önskan.
Lycka, varför försvinner du ständigt ur mitt liv?
Ju hårdare jag klamrar mig fast vid dig, ju fortare och hårdare springer du ifrån mig.
Det krossar mig.

Men något måste jag ha gjort för att förtjäna de.
Något som gör att du aldrig stannar hos mig.
Jag har försökt hålla dig fjättrad och inlåst.
Jag har klamrat mig fast i dig med mina bara händer.
Jag har låtit dig fritt få vandra, men du lämnar alltid mig själv.
Sårbar och ensam i mörkret...

Jag vill inte gå vilse igen, jag vill ha min väg upplyst.
Jag vill ha tillbaka min trygghet.
Jag vill ha dig i mitt liv.

Lycka, ta ditt värme och ljus och kom tillbaka!

Jag söker dig
Jag längtar efter dig
Jag behöver dig...

♥

"Den tid som jag har kvar
Den låga som mig förgäter
Renar åter mitt dunkla sinne
Från vansinnets alla kval"

Dagarna rinner iväg, ett nytt år har kommit.
Ett år då jag faktiskt har något i sikte, vilket resluterar i återbetalningar av ett lån...
Men jag hoppas att det ger mig något mer, men det känns iaf som så!

Jag känner glädje i år och lycka.
Tacksamhet för varje dag jag kan vandra fritt och bara vara...

Jag har återigen funnit min fristad.
Något jag saknat i många år, men nu hittat tillbaka till.
Stallet och hästarna.

Även om jag har fått diverse utbrott pga mycket krångel så är jag inte redo att ge upp.
För jag vill det här så mycket!
Få ha min älskade pärla, min fina ChaCha ♥

Johan
Du är den som skänker mig störst glädje och lycka.
Trygghet och kärlek.
Hos dig vill jag stanna och aldrig mer gå vilse.
Tack för att du finns!
Jag älskar dig!
♥


Älskade familj

Ni är oslagbara.
Min klippa i livet.
Vad vore jag utan er?
Ni galna, knäppa tokar.
Vissa långt bort, jag saknar er.
Vissa nära, tack & lov!
JAG ÄLSKAR ER!
♥


Jag mår bra, jag andas, jag älskar, jag saknar, jag minns.
Jag lever.

Trots att bloggen står still gör inte livet det...