Camera obscura - Mörkt rum.

Livet:
Krigsstigen.
Det är den stig du valt.
Du har bjudit upp till kamp.
För varje kliv, Livet så pressas jag ner.
Men för varje kliv så kämpar jag.
Varje dag.
 

Jag kämpar mot ångesten som numera etsat sig fast i mitt liv.
Dessa panikångestattacker som kommer under stress.
Hjärnspökena som alltid smyger sig på.
Den där känslan av hopplöshet.
Meningslöshet.
Värdelöshet.
Ensamhet.


Jag är i ett rum, omgiven av människor,
ingen ser mig, ingen hör mig.
Jag skriker ut smärtan, men...
De bara ler och pratar vidare om sitt.

Insikten att jag står ensam...
Kan inte med ord förklara den smärtan.
Men vem förutom jag kan vinna kriget om mig?
För det är just de det är...
Mitt krig mot mörkret.
Mitt krig mot mig själv.
 

Camera obscura  - Mörkt rum.

RSS 2.0