Camera obscura - Mörkt rum.

Livet:
Krigsstigen.
Det är den stig du valt.
Du har bjudit upp till kamp.
För varje kliv, Livet så pressas jag ner.
Men för varje kliv så kämpar jag.
Varje dag.
 

Jag kämpar mot ångesten som numera etsat sig fast i mitt liv.
Dessa panikångestattacker som kommer under stress.
Hjärnspökena som alltid smyger sig på.
Den där känslan av hopplöshet.
Meningslöshet.
Värdelöshet.
Ensamhet.


Jag är i ett rum, omgiven av människor,
ingen ser mig, ingen hör mig.
Jag skriker ut smärtan, men...
De bara ler och pratar vidare om sitt.

Insikten att jag står ensam...
Kan inte med ord förklara den smärtan.
Men vem förutom jag kan vinna kriget om mig?
För det är just de det är...
Mitt krig mot mörkret.
Mitt krig mot mig själv.
 

Camera obscura  - Mörkt rum.

Anxiety

Ikväll kom den tillbaka, efter att ha varit borta i veckor. 
Jag borde ha anat, en vecka med dålig sömn och svårt att äta. 
Ändå överrumplar den mig, som en käftsmäll slår den till och smular sönder mig inombords... 
 
Viljan att riva upp bröstet och slita ut allt ont är stor. 
Att få ta bort de som känns som ett städ på mitt bröst. 
Hjärtklappning och illamående. 
Frustration. 
 
Jag trodde de var över nu, att jag tagit mig till andra sidan. 
Jag har fallit så många gånger att man lärt sig mönstret utantill, tills man faller igen. 
Trodde jag. 
 
Jag har känt mig glad. 
Jag har haft energi. 
Jag har till och med känt mig hel. 
Vilket också är sant. 
För den här Karin är,  tror det eller ej rätt Karin. 
Jag är jag för första gången på så otroligt många år. 
Den känslan, är obeskrivlig. 
 
Men såna här kvällar, så är den känslan bortblåst. 
Ikväll är jag inte värd vatten. 
Åtminstone inte enligt ångesten. 

Memento vivere

Här är Karin! 
Hon som tagit sig fram på kringelkrokar genom livet. 
Snubblat på varenda rot och klivit ner i varje hål.
Fastnat i var och varannan törne under hennes dans på rosor. 
Men utan allt de, vad vore då hon? 
 
 
Kanske hade hon varit världsvan, fått sett mer än vad det kalla norden har att erbjuda. 
Kanske hade hon varit en betydelsefull person på ett högt uppsatt ställe någonstans i Sverige. 
Kanske hade hon guidat turister i fjällen eller pluggat på ett universitet i Malmö. 
Kanske hade hon jobbat som servitris på västkusten. 
Kanske hon hade flyttat till USA för att bli jockey. 
Kanske hade hon slagit runt på Stureplan. 
Kanske hade hon varit en i mängden. 
För vilsen för att vara sig själv.
 
 
Jag är närmare mig själv än någonsin och samtidigt så långt ifrån.
Mitt liv har skakas i grunden. 
Den del av livet som alltid stått stadigt.
Den del som alltid varit mitt stöd. 
Hur ska jag ta mig framåt när vägen vittrar sönder?
 
 
Livet är upp och ner. 
Och det kommer aldrig att bli rättvänd igen.
Och det gör så inåt helvete ont! 
Jag vet att jag överlever även detta.
Men det här är den vassaste törnen någonsin. 
Och den kommer sätta dom djupaste ärren..
 
  

Den största av lögner...

 
Ett påklistrat leende
döljer tårarna på min kind. 
En hård fasad 
låter ingen komma in. 
Ett spel för gallerierna 
låter ingen få se. 
Ett sken av enkelhet
men med ett liv utav problem. 
Jag försöker stå stark
men jag trasar sönder inombords.
Jag försöker med allt 
men inget är gott nog....
 

Hjärtats längtan!

 
"I'm on my way
I'm on my way
Home Sweet Home
Tonight, tonight, I'm on my way
Just set me free
Home Sweet Home..."
 
Jag hoppas innerligt... 
Då jag inget hellre vill... 
Än att kalla detta för hem <3

Dark became the path when the light went out...


I mörka rum jag åter vandrar...
Förrvirrad som få.
Jag kan inte förstå.
Hur hamnade jag här igen?


Tysta tankar i mitt huvud.

Smärta i mitt hjärta.

Tårar på min kind.

Ensamhet runt omkring.

 

Jag försöker hålla fast.

Jag försöker stå stark.

Jag försöker ge tid

Jag försöker knappt finnas alls.

 

Oavsett var vi går, så har du satt dina spår.

Dom river i mitt hjärta

Dom värmer mitt sinne.

 

Du finns alltid i mitt inre ♥

 


Med hösten kom ljus, men med vintern kom mörkret...

 
Ännu en gång står jag här, stirrande in i mörkret.

Ser hur Livet än en gång hånler mig rätt i ansiktet och skrattade säger:
"Dumma lilla flicka, att du aldrig lär dig att stanna i mörkret, för i ljuset finner du ingen frid..."
 
Jag balanserar på en avgrund.
 
Ser hur allt jag håller kärt än en gång försvinner ifrån mig.
Allt jag rör vid vittrar sönder, förtvinar och dör ut...
 
Smärtan inom mig gör att jag vill slita mig själv itu.
Frustrationen får mig att skaka.
Besvikelsen får mig att vilja lägga mig ner och aldrig mer stiga upp.

Ännu en gång, spelar Livet mig ett spratt.
Rycker undan mattan under mina fötter, för att få se mig falla...
 
Jag har stått vid avgrunden så många gånger.
Jag har stirrat in i mörket.
Jag har fallit ned...
 

Men den här gången kommer jag inte att falla...
Trots allt som nu sker, så tänker jag välja ljuset.
Jag ska hånle tillbaka mot Livet och förklara krig...
Krig emot Livets svarta dystra mörker...

Och jag ska gå segrande ur den!
 
 
 
 
 
 
 

Black Chamber...




"I am lost in the black chamber
There's no way to turn back
It takes me down forevermore
And death would be so sweet
I'm possessed by the old creature
Who has planned all
To take my soul
Too late for me
In my hands
It lies I thought
But I failed
Now he's in me

My soul is lost
In his black chamber

I'm gone..."



It started with happiness and turned into sorrow ...




 Vad är det som får mig att göra så här mot mig själv?

Varför låter jag mig dras med?
Jag vet ju redan hur det slutar...

Men varje gång så trillar jag dit.
Varje gång tänds ett hopp.
Varje gång blir jag blind...

För att sedan inse att jag återigen gjort bort mig...

Vad är det som får mig att göra så här mot mig själv?

Varför låter jag mig dras med?
Jag vet ju redan hur det slutar.

En kort stunds glädje, en lång tids smärta...
För vad är det värt?!

Ingenting!!



 och just precis allting...


Vackra vän!



Du fattas mig!

Såna här dagar mer än någonsin....

Att kunna få fly min värld till din var min största tröst.

Du renade mig på dystra tankar...

Du lyste alltid upp min väg...

Hos dig var jag trygg...

Min vackra vän - Så älskad, så fruktansvärt saknad!


Y


Melissa Horn - Om Du Letar Efter Nån




Om du letar efter nån som möter din blick
under täcket en söndag i november
Om du letar efter nån som inte skäms för nåt
som är sig själv i vad som än händer

Om du letar efter nån som går att lita på
Om du letar efter nån som går att ändra på

Om du letar efter nån som är ärlig och rak
som inte erkänner allt i efterhand

Om du letar efter nån som ger mer än den tar
och nån som gör dig glad
mer ofta än ibland

Om du letar efter nån som går att lita på
Om du letar efter nån som går att ändra på

Om du letar efter nån som följer med dig ut
en fredag kväll på stan
Om du letar efter nån som säger mitt på ljusa dan
"jag är lycklig med dig"

då ska du inte välja mig

Om du letar efter nån som går att lita på
Om du letar efter nån som går att ändra på

Om du letar efter nån som går att lita på
Om du letar efter nån som går att ändra på...




Melissa Horn - Det Känns Ännu Sämre Nu.



Det känns nu på morgonen
när ljuset inte vaknat än
och jag vänder ut och in på sommaren,
blir aldrig sams med den

Vi skulle nog ha hamnat här ändå
för lusten är svår att ändra på
jag väntar ut dig i tystnaden
för att det är lättast så

Du är för stolt, eller hur?
jag är för feg för att dra mig ur
vi tittar bort åt varsitt håll
och tänker samma sak
det känns ännu sämre nu

Var och en går hem till sig
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig

Ja var och en går hem till sig
och jag skäms för att jag låter dig
men jag ska aldrig vara mot någon annan
som du är mot mig
jag ska aldrig vara mot någon annan
som du är mot mig



1000...




Tusen tankar i mitt huvud.
Men bara ett enda tydligt ord...

Detta ord som alltid plågar mig, aldrig släpper taget.
Ordet som alltid vandrar vid min sida...

Hur många gånger ska jag behöva slå mig fri?
Hur många gånger ska jag behöva sudda ut?

En följeslagare utan gränser.
Som lägger sig i allt jag gör.

En följeslagare som aldrig bringar lycka eller svar...

Tusen tankar i mitt huvud.
Men bara ett enda tydligt ord...

VARFÖR.


13 februari



Den väg jag färdas har funnit ljuset åter...
Små flamtande lågor, vars skuggor dansar på sidan av min stig.

Varje steg värmer själen, varje steg för ljuset närmare.
Varje steg jagar bort mörkret...

Jag strövar på min stig, framåt på livets väg.
Möter vägskäl men tvekar inte...

Med huvudet högt så vandrar jag vidare, värmd och styrkt av ljuset...


Y


"Strax innan morgon skuld´gry och solen bli ny
och natten fly för dess sken.
Bad tjuven öm i sitt sin;
- Min Milda bli min, för din är jag alla´ren.

Och med ett värkande bröst och skälvande röst gav Milda till svar:
-Du är underbar.
-Jag vet du är min men jag aldrig din för nu är jag fri...
-Och det ska jag förbli...

Och sen försvann hon långt ut i natten..."


H.I.M. - Gone With The Sin




"I love your skin
Oh,so white
I love your touch
Cold as ice
And I love every single tear you cry
I just love the way you're losing your life

Oh, my baby, how beautiful you are
Oh, my darling, completely torn apart
You're gone with the sin, my baby
And beautiful, you are
So gone with the sin, my darling

Oh, my baby, how beautiful you are
Oh, my darling, completely torn apart
You're gone with the sin, my baby
And beautiful, you are
So gone with the sin, my darling..."

Y


RSS 2.0