Uppdatering, svammel och lite gnäll...



Jahapp, nu sitter jag här igen med massor att skriva men ändå inget som känns som om det borde skrivas.
Om ni förstod något utav den meningen...

Vad har hänt då?
Jo jag har gått från arbetslös, till praktiserande, till studerande och sen tillbaka till praktiserande...
Och nu, (Tadaa!) Arbetslös igen...

Jag lyckades ju få praktik på ICA Kvantum och där har jag varit och härjat i ca 2 månader till och från.
Började på en utbildning på 8 veckor inom Handel och Kundservice, så då blev det ett plugg-uppehåll på 3 veckor och sen var jag tillbaka på praktiken i ytterligare 5 veckor.

Det har varit sjukt kul att äntligen få göra nå!
Människorna på ICA är väldigt trevliga och jag trivs, men som vanligt mer med vissa än andra...
Kursen inom Handel och Kundservice var väl sådär, men träffade nya roliga människor (och gamla) och det är alltid guldvärt!

Men nu är jag inne på min andra vecka som Arbetslös, fast det är väl att ta i egentligen.
För jag har några timmar ibland då jag faktiskt tjänar pengar nu, LYCKA!
Och jag jobbar under hela juli månad och det känns otroligt skönt!
Även fast kommande månad kommer bli tung, tur att luft och vatten är gratis!

För övrigt så rullar livet på uppenbarligen...
Dagarna flyger förbi och snart är juni förbi, och det känns knappt som om det är sommar.
Vart finns bromsen egentligen?

Jag har även nå fruktansvärt ont i mina axlar idag >.<
Det värker bara jag är stilla nu och det brukar dom inte...
Och ni skulle bara veta hur dom låter (eller ja, känns).
För det är ju bara jag som hör hur det krasar i dom när jag rör mig, men det känns ju även.
Typ som benkross, även om det är att ta i...
Ont gör de!

Men nu blir det en dusch och sen ut i solskenet.


The sun is shining and I like it! ^^,

090613



Jag svalde min stolthet idag, som alltid....
Och det känns, ja som vanligt, inte alls bra.

Men eftersom ingen annan tar tag i de, så måste väl jag.
Tycker det är så jävla trist bara.
För jag är faktiskt inte själv om det här.

Men för att rädda det lilla som finns kvar (för jag vet att jag inte vill förlora det iaf) så tog jag saken i egna händer.
Men varför känns det då inte bra?


Kan det inte bara bli som förr igen?
Vi hade ju så jävla kul då!
Vi bor ju inte ens en halvtimme ifrån varandra, så vi kan ju inte skylla på avståndet

Men iaf, jag saknar er, som fan!



Forgotten?



Ibland så känner jag mig så bortglömd...

Finns jag ens i eran värld?

RSS 2.0