Aces Cha Cha
Jag bara hoppas...
Jag hoppas så att det gör ont.
Min vackra ♥
090807
Jag är så less på att livet gång på gång rycker undan mattan under mina fötter.
Kan jag inte få stå stadigt på jorden en enda gång?!
Jag är en enda känslobomb just nu...
Det krävs inte mycket för att jag ska explodera , i ilska, i tårar, i glädje och skratt...
Ni kanske kan förstå att jag känner mig förvirrad i denna berg och dalbana av känslor...
Jag försöker hitta någon struktur på livet.
Jag bygger sakta men säkert upp min mentala byggnadställning, men ständigt är det något som saknas i bygget.
Eller så blåser vindarna för hårt så allt raseras inom mig.
De gångerna känns hoppet långt bort...
Jag famlar efter glädje och ljuspunkter i mitt liv, men möts allt för ofta av ett dystert mörker...
Men när jag väl hittar en ljuspunkt så klamrar jag mig fast så hårt att den sakta kvävs och dör ut...
Hur svårt ska det vara att hitta ett mellanläge?
Igår svävade jag på moln, allt var bara så härligt, det var ett tag sedan den känslan fanns inom mig.
Men idag, finner jag inte ens ord för känslan jag bär inombords.
Den tomhet och smärta, nej jag finner inga ord för att beskriva den..
Och för er egen skull så borde jag nog låta bli i vilket fall.
Jag vet att det är många som tycker att jag är väldigt deprimerande när jag väl skriver ett inlägg.
Men jag skriver för min egen skull, för att jag ska få utlopp för det jag känner.
Och jag mår helt enkelt inte bra till 100% just nu, så ni får acceptera de, eller sluta läsa.
Jag reser mig alltid efter ett fall, men vissa gånger tar det längre tid, speciellt när livet spelar mig spratt gång på gång.
Jag klarar mig, jag är starkare än vad blotta ögat avslöjar...
