Memento vivere

Här är Karin! 
Hon som tagit sig fram på kringelkrokar genom livet. 
Snubblat på varenda rot och klivit ner i varje hål.
Fastnat i var och varannan törne under hennes dans på rosor. 
Men utan allt de, vad vore då hon? 
 
 
Kanske hade hon varit världsvan, fått sett mer än vad det kalla norden har att erbjuda. 
Kanske hade hon varit en betydelsefull person på ett högt uppsatt ställe någonstans i Sverige. 
Kanske hade hon guidat turister i fjällen eller pluggat på ett universitet i Malmö. 
Kanske hade hon jobbat som servitris på västkusten. 
Kanske hon hade flyttat till USA för att bli jockey. 
Kanske hade hon slagit runt på Stureplan. 
Kanske hade hon varit en i mängden. 
För vilsen för att vara sig själv.
 
 
Jag är närmare mig själv än någonsin och samtidigt så långt ifrån.
Mitt liv har skakas i grunden. 
Den del av livet som alltid stått stadigt.
Den del som alltid varit mitt stöd. 
Hur ska jag ta mig framåt när vägen vittrar sönder?
 
 
Livet är upp och ner. 
Och det kommer aldrig att bli rättvänd igen.
Och det gör så inåt helvete ont! 
Jag vet att jag överlever även detta.
Men det här är den vassaste törnen någonsin. 
Och den kommer sätta dom djupaste ärren..
 
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0