Karin

Ett mörker så stort och så kallt.

Vilsen och frusen.

Jag fick känna glädje,

Men jag fick också lämna den åter...

Den glädjen som lättade mitt hjärta, fick det att sjunka som en sten.
 
Mörkret och tomheten har åter trätt in.

Det tär på mig att ha dessa två följeslagare,
Och varje gång jag tror jag blivit av med dom, så hugger dom hårdare tag i mig.

Idag såg jag ljuset, en svag glimt i fjärran.

Innan mörktret stängde dörren och bjöd in smärtan.