Karin

Jag är så less på denna trötthet som alltid ligger över mig, precis som ett lock...
Den får mig att bara vilja ligga på soffan hela dagen.
Den gör så jag inte får något gjort.
Den gör min hjärna helt tom.
Den begränsar mig...

Jag har strävat i denna tunnel länge nog nu.
När ska jag finna en helhet, när ska jag känna enbart lycka inom mig?
Jag tar en dag i taget, jag räknar de andetag jag kan ta över ytan.
Ibland faller längtan över mig, längtan om ett slut, ett avslut på några kapitel i livets bok.
Varje dag fyller jag dom tomma bladen med mina ord och tankar, varje händelse och känsla.
Varje dag lämnar jag sidorna öppna, som små noveller utan slut.
Men nu vill jag ha avslut på mina sidor, så  jag kan sluta tänka bakåt så jag äntligen kan sträva vidare i denna tunnel.
Så jag äntligen kan få se solljuset i slutet av den.


"Den tid som jag har kvar
Den låga som mig förgäter
Renar åter mitt dunkla sinne
Från vansinnets alla kval "