Karin

En ros till Er!


Jag känner ett enormt behov av att få skriva...

Jag har så många inlägg i huvudet att jag skulle kunna sitta här hela dagen och låta er få ta del av dom...
Låta er få ta del av mina tankar och funderingar..

Samtidigt så undrar jag vad det är som får er att läsa, för mina flamsiga små berättelser är inte särskilt intressanta.

Och jag skriver ju mest för min egen skull, för skulle jag bära på allt så skulle jag spricka.

Jag har aldrig varit en "dagboksskrivare", för när jag var yngre så uttryckte jag mig i små egna berättelser.
Det var inte många som läste dom, men jag fick skriva det jag kände.

På det viset saknar jag skolan, för där kunde och fick jag skriva hur mycket jag ville...
 Och jag har uppenbarligen ett behov av att få skriva...

Pappa kom med idén att jag skulle bli författare, vilket gav mig en liten tankeställare.
Varför inte, dök upp först i mitt huvud.
Därför, kom sen och den idén sjönk ner i djupet...

Jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv, men jag kommer nog inte sluta skriva.
För som sagt, det är för min egen skull.

Men jag är hemskt tacksam för att NI läser!
För ni ska veta att det motiverar mig ännu mer att skriva.

♥