En stilla höst dag....

image216
Så färgglad och stark...


Var i väg och red Queenie igår ^^
Kom till stallet och inser att hon har stått i en vecka...
Men ändå så var hon ganska lugn...

Det var inte förrän vi kommit över åkrarna och började närma oss den väg som hon brukar galoppera på som hon började bli taggad.
Det vart en lugn och skön tur, även om Queenie fick hemskt bråttom på hemvägen... ^^

Sen så har hormonerna tagit över, så när man släpper ut henne i hagen igen så blir hon alldeles knäpp!
Det gäller att passa sig för både framben & bakben och samtidigt ska man få av grimman, vilket inte är det lättaste!

Enligt Annika så blev hon så här sist hon var dräktig med, så vi får hoppas det bara är tillfälligt då...
Hon är iaf fortfarande dräktig, så vi får hoppas på en liten föle nu i vår ^^

Fast det hoppas jag på ändå, för Cha Cha är ju också dräktig...
Jag hoppas verkligen det går vägen den här gången, för Cha Cha's skull...


Senare igår så hamnade Jag och Kicki Tranan...
Var ganska mycket folk, men inga roliga människor :/
Vi kände oss ganska omotiverade båda två, men jag fick iaf dansa lite ;)
Vi saknade Nytorps tiden och Nytorparna nå extremt,  det var inte samma sak utan er
Tack iaf, för en trevlig kväll gumman


Idag så har jag mest tagit det lugnt...
Sov länge, tittade på två Heroes avsnitt innan jag tog mig i kragen och städade volvon.
Vilket är morsans krav om jag ska låna den, så nu har vi båda en nystädad bil ^^

Sen följde jag med morsan in till Alfta på Biblioteket och letade böcker...
Från att inte hitta någon till att börja med så lyckades jag ändå gå därifrån med två st ^^
Läskigt att vara tillbaka där, på högstadie-tiden spenderade jag och mina vänner alla våra raster där...
Där kunde man bara sitta och prata och ta det lugnt...
Sen slapp man ju alla störiga människor som inte skulle komma på tanken att gå ner till Bibblan....

Näe nu ska jag in till Bollnäs och umgås!
Ännu ett Heroes avsnitt nalkas ^^
Fast, jag har ju redan sett dom elva första avsnitten....




Älskade Vizla
Min fina vackra vovve, det gör så ont att behöva inse att du är gammal....
Den dagen du försvinner, kommer sorgen vara stor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0