Karin

Du lindar av olvon en midsommarkrans

och hänger den om ditt hår.

Du skrattar åt mångubbens benvita glans,

som högt över tallen står.

I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn i långdans,

i språngdans på glödande järn.

I natt är du bjuden av dimman till dans,

där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåsbergets kam

att ge dig en glorias sken.

Och ynglen som avlas i gölarnas slam

blir fålar på flygande ben.

Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,

där Ull-Stina, Gull-Fina bor.

I natt skall du somna vid Svartrama damm,

där natten och mossan är len.

♡