Karin

Varför kommer dessa känslor över mig?

Varför känns luften så tung att andas?

Varför känns det som om jag slits itu?

Varför känns det som om marken försvinner under mina fötter?

Varför dessa tårar?

Varför dessa attacker?

Jag hatar dem!


Men jag har en ljuspunkt...
Jag har min klippa.
Det är ni som gör mig stadig när allt försvinner...
Det är ni som tänder små lyktor i mitt mörker.

Det är ni som tar mig framåt!

Älskade familj, jag har sagt det förr och jag säger det igen,
Vad vore jag utan er?!

Ni är mitt allt!
Y

Och Mamma, tack för samtalet, för att du orkar lyssna.
Jag älskar er! Y