Karin

Jag svalde min stolthet idag, som alltid....
Och det känns, ja som vanligt, inte alls bra.

Men eftersom ingen annan tar tag i de, så måste väl jag.
Tycker det är så jävla trist bara.
För jag är faktiskt inte själv om det här.

Men för att rädda det lilla som finns kvar (för jag vet att jag inte vill förlora det iaf) så tog jag saken i egna händer.
Men varför känns det då inte bra?


Kan det inte bara bli som förr igen?
Vi hade ju så jävla kul då!
Vi bor ju inte ens en halvtimme ifrån varandra, så vi kan ju inte skylla på avståndet

Men iaf, jag saknar er, som fan!

♥