090220
Idag verkar det inte som om det är min dag...
Ca 4 timmars sömn i natt, upp tidigt i morse för att söka jobb.
Kallt som fan att gå dit och väl framme så är han jag ska prata med inte där för tillfället.
Så det var bara att knalla hem igen i kylan.
Och när jag går där och huttrar för mig själv, vad möter jag då?
Jo, bilen som jag blev påkörd av häromdagen och det fick inte mig på bättre humör!
Eftersom min är skrot men hans funkar tom. att köra!!!
Men jag har gjort en god gärning idag, då jag påpekade för en kvinna att hon tappade sina bilnycklar.
Eller det kanske bara kallas för folkvett?
Just nu sitter jag uppe på Heden, tänkte att jag skulle ta och beskriva händelseförloppet (krocken) för er, men jag vet inte om huvudet är tillräckligt på topp för att kunna prestera så mycket just nu.
Sitter och dunkar i mig ipren och druvsocker för att fungera som människa...
Krocken är fortfarande lite suddig så jag måste ju anstränga hjärnkontoret lite för att kunna beskriva, men det kommer väl när jag är människa igen...
Over and out!
Ca 4 timmars sömn i natt, upp tidigt i morse för att söka jobb.
Kallt som fan att gå dit och väl framme så är han jag ska prata med inte där för tillfället.
Så det var bara att knalla hem igen i kylan.
Och när jag går där och huttrar för mig själv, vad möter jag då?
Jo, bilen som jag blev påkörd av häromdagen och det fick inte mig på bättre humör!
Eftersom min är skrot men hans funkar tom. att köra!!!
Men jag har gjort en god gärning idag, då jag påpekade för en kvinna att hon tappade sina bilnycklar.
Eller det kanske bara kallas för folkvett?
Just nu sitter jag uppe på Heden, tänkte att jag skulle ta och beskriva händelseförloppet (krocken) för er, men jag vet inte om huvudet är tillräckligt på topp för att kunna prestera så mycket just nu.
Sitter och dunkar i mig ipren och druvsocker för att fungera som människa...
Krocken är fortfarande lite suddig så jag måste ju anstränga hjärnkontoret lite för att kunna beskriva, men det kommer väl när jag är människa igen...
Over and out!
R.I.P Lilla Blå!
R.I.P
♥
Människor...
Jag får lust att dunka huvudet i tangentbordet...
Förstår mig inte på folk...
Denna människa, verkar totalt lost.
Jag lider så fruktansvärt med henne.
Eftersom hon uppenbarligen inte ens vet vart hon kommer ifrån...
I såna här situationer vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Eller om jag ska ge personen i fråga en klapp på axeln och tala om hur det ligger till...
Men det sista alternativet känns väldigt pinsamt, eftersom jag inte har någon större koll men samtidigt så verkar inte människan heller ha de...
.......
Kreativitet?
Kan inte påstå att det flödar mycket av den just nu.
Försöker knopa ihop mitt CV men det är fan inte lätt.
Kan bero på att det står helt still i mitt huvud....
Inspiration, vart fan finns den?
Inte i mitt huvud iaf, sen så är motivationen som bortblåst...
När ska jag ta mig i kragen & få nå gjort?
För helt ärligt, ingen annan än jag kan ju göra de..
Får se om jag kan sparka mig i ändan senare idag.
Så kanske jag får något gjort då, man kan ju alltid hoppas....
Hjärnsläpp!
090206
Jag är så less på denna trötthet som alltid ligger över mig, precis som ett lock...
Den får mig att bara vilja ligga på soffan hela dagen.
Den gör så jag inte får något gjort.
Den gör min hjärna helt tom.
Den begränsar mig...
Jag har strävat i denna tunnel länge nog nu.
När ska jag finna en helhet, när ska jag känna enbart lycka inom mig?
Jag tar en dag i taget, jag räknar de andetag jag kan ta över ytan.
Ibland faller längtan över mig, längtan om ett slut, ett avslut på några kapitel i livets bok.
Varje dag fyller jag dom tomma bladen med mina ord och tankar, varje händelse och känsla.
Varje dag lämnar jag sidorna öppna, som små noveller utan slut.
Men nu vill jag ha avslut på mina sidor, så jag kan sluta tänka bakåt så jag äntligen kan sträva vidare i denna tunnel.
Så jag äntligen kan få se solljuset i slutet av den.
"Den tid som jag har kvar
Den låga som mig förgäter
Renar åter mitt dunkla sinne
Från vansinnets alla kval "
När ska jag finna en helhet, när ska jag känna enbart lycka inom mig?
Jag tar en dag i taget, jag räknar de andetag jag kan ta över ytan.
Ibland faller längtan över mig, längtan om ett slut, ett avslut på några kapitel i livets bok.
Varje dag fyller jag dom tomma bladen med mina ord och tankar, varje händelse och känsla.
Varje dag lämnar jag sidorna öppna, som små noveller utan slut.
Men nu vill jag ha avslut på mina sidor, så jag kan sluta tänka bakåt så jag äntligen kan sträva vidare i denna tunnel.
Så jag äntligen kan få se solljuset i slutet av den.
"Den tid som jag har kvar
Den låga som mig förgäter
Renar åter mitt dunkla sinne
Från vansinnets alla kval "
2009
Tiden rusar ifrån mig, som vanligt.
Vi är redan inne i månad 2 på ett helt nytt år.
Jag har inte riktigt förstått de än...
Bloggen har legat nere ett tag, lusten att skriva har varit som bortblåst.
Det är svårt att hitta insperation i det svarta hål jag haft som liv de senaste månaderna...
Det har hänt en del sedan jag skrev sist, men jag varken tänker eller orkar gå in på de.
Men jag kan berätta att jag bor själv i min lilla 1:a nu....
Livet är ett enda kaos, jag hoppas dock på en vändning snart.
Men jag har börjat få en rätsida på vardagen, nu ska jag bara ta mig i kragen, sparka mig i ändan och hitta mig ett jobb!
För ja, jag är fortfarande arbetslös...
Men jag har äntligen fått något att göra om dagarna då jag går en kurs som anordnas av Arbetsförmedlingen.
9-15, 5 dagar i veckan, i 12 veckor!
Om jag inte hittar ett jobb eller en praktik.
Meningen med kursen är väl att jag ska få en hum om vad jag vill göra i livet, sen så får jag lära mig skriva CV (igen) och hur man söker jobb i största allmänhet.
Vi är inne på dag 4 på 1:a veckan och tankarna snurrar redan runt i mitt huvud...
Tar en dag i taget...
