Ännu en gång
**********************************************************************************
Har suttit i telefon och lyssnat i 1 timme och 20 minuter på en väns problem...
Stöttat och funnits där....
Som alltid....
Jag är så jävla less på att jag alltid ska finnas där för alla...
Lyssna på deras problem och försöka hjälpa dom vidare genom livet....
Medan jag står här själv och famlar efter mitt eget...
Jag försöker vara stark, tränga undan mina problem för att hjälpa andra....
Medan jag känner hur mitt inre snart sprängs pga. mina egna känslor....
Vissa dagar känner jag bara för att ställa mig och skrika....
Få folk att inse att det är fler än dom som har problem....
Men det gör jag inte, för som vän ställer man upp för sina vänner.
Jag lyssnar, stöttar och finns här...
Men dom gångerna jag säger någon om mitt liv, om mina problem så försvinner folk...
Eller så pratar dom bort det....
Man känner sig ganska överkörd....
För det är hemskt sällan någon finns där för mig...
Det är inte det att jag inte tycker om att hjälpa er....
Jag finns ju här och vill ju självklart att ni ska må bra...
Men ibland vore det trevlig om ni såg mig för något mer än er "terapeut"
För det är inte det jag är, utan jag är er vän...
Och vänner ska stötta varandra.
Jag är inte mer än mänsklig!
*
*
*
*
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag tror nästan att du har glömt bort att man finns. Du hör ju aldrig av dig, och jag finns om du vill prata. Det har jag alltid gjort.
Trackback
