Jag i ett jävla nötskal...

Karin, ibland pratar du alldeles för mycket..
Pinsamt mycket....

Tänk om allt varit lite annorlunda...
Undrar hur läget varit då?
Jag hade då inte tvekat!
Tror ja...

Åh, nu gör jag det så där kompicerat för mig själv igen...
TYPISKT!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0